Vi är konstiga. Vi söker ihärdigt i det stora efter svar, trots att vi alltid tycks finna det i det lilla. Vi tycks, i vår iver att finna någon slags mening, glömma att inom det lilla ryms faktiskt också det stora.
Kanske är det så att allt är förutbestämt. Eller så är vi bara väldigt duktiga på att anpassa oss, finna oss i situationer och göra det bästa utav allt. Kanske drar vi vita lögner för oss själva för att förstå och skydda, eller ägnar oss åt självbevarelse? Ibland låter jag mig tro att allting hänger ihop och att allting sker av en orsak. Det blir liksom lite enklare då.
Vissa sanningar är verkligen ständigt bestående
Det finns stigar du trampat
som aldrig försvann
fastän snön la sitt täcke
fastän skogarna brann
Du hörde ett rop
det är därför du går
genom en dimbank av minnen
genom tjugo långa år
Skogarna tiger
men de glömmer ingenting
Sen ditt första simtag
har de slutit en ring
runt glädjen och skräcken
runt verkligheten och dröm
Du ser huset på håll
och allting svajar en sekund
Det tänds ett ljus i fönstret
när du kommer i allén
Lille grabben han är vaken
trots att timmen är sen
Och alla somrar de far
som en rysning genom dig
Det är härifrån du kom
det här är sanningen om dig
Nu ser du honom klart
och du ropar hans namn
Och han springer emot dig
hoppar upp i din famn
Ta och lyft honom så högt
att han ser världen bortom byn
Säg att livet bara börjat
ta det svarta ur hans syn
Tomas Andersson-Wij - Sanningen om dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilken vacker dikt. Den var otroligt stämningsfull.
Det intressanta med tankar om ödet eller liknande är ändå att i grund och botten gör det ju ingen skillnad. Inte för oss här och nu i alla fall. Vi måste ändå göra våra val och ta konsekvenserna. Samma sak händer i vilket fall eftersom vi själva inte är medvetna om detta ödet även om det finns. Vi agerar alltså på samma sätt oavsett om det finns eller inte. Och ändå så sitter vi där båda två och funderar över om det finns någon sådan mening. Ibland kan man undrar varför det skulle vara en så viktig fråga för oss.
Du har helt rätt Sara. Det är aldrig förrän efteråt som pusselbitarna faller på plats. Jag tror absolut att det är så att det är vårat sätt att finna mening. Huruvida du tror på ödet påverkar nog i stor mån också vilka beslut du tar. Och visst är det otroligt skönt att vara lite naiv ibland och tro att allting sker av en orsak?
Peter Stormare, av alla människor, sa häromdagen TV något i stil med: "Min väg är redan förutbestämd. Jag följer bara fotspåren. Jag brukar likna det vid ett elljusspår. Ibland kan man hamna utanför spåret, men det går alltid att hitta tillbaka."
Ganska fin formulering faktiskt.
men å, tomas andersson wij är ju ett helt fantastiskt geni. kul att fler än jag verkar ta honom på det allvar han förtjänar.
Skicka en kommentar