Vi kör minst 50 km/h för fort på den långa raksträckan. Allt vi passerar blinkar bara till i ögonvrån, sedan är det passè och förbi. Innan vi ens hinner tänka på vad vi sett passerar vi nästa milstolpe. Vi gömmer det någonstans långt bak i minnet, i något fack där vi sällan letar, och kör vidare. Ständigt är vi på väg framåt. På väg mot det som kommer sen. Framåt! Skynda dig! Annars kanske du inte hinner fram i tid. Annars kanske du tvingas stanna upp och fundera över var du egentligen befinner dig. Det finns absolut ingen tid att stanna eller återvända om du skulle råka tappa dig själv någonstans på vägen. Skynda dig! Det kan inte vara långt kvar nu. För att underlätta sopar vi undan spåren bakom oss. Vi raserar det och räknar bara det avstånd som är kvar, aldrig avståndet från där vi började. Där borta, runt krönet, väntar det. Och väl där? Ja, väl där väntar nya mål.
Ständigt denna väntan och dessa förberedelser för något annat. Något som vi oftast inte ens vet vad det är.
I magiska stunder gör jag en hållplats för tiden. En plats dit jag kan återvända när jag vill. En förevigad plats dit jag kan ta mig när framåt är min fiende, när jag faller handlöst och när bakåt är min räddning. Det är mitt sätt.
Tack och förlåt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my site, it is about the CresceNet, I hope you enjoy. The address is http://www.provedorcrescenet.com . A hug.
Skicka en kommentar