onsdag 17 oktober 2007

Du, diffusa längtan

SALIGA VÄNTAN

Saliga väntan
på dig som skall komma,
när i din själ
den kärlek kan blomma
som med din eld förtärer mig,
Saliga väntan
på dig, på dig.

Himmelen vidgas,
på jorden är stilla.
Djupt i min själ
är det stilla, stilla.
Bara den eld som förtärer mig
stiger ur djupen att söka dig.

Och du skall komma,
de heta bränder
bliva till blommor
i dina händer,
till en ovansklig vår hos mig,
då du skall viska:
- Jag älskar dig.


Jag kunde bara inte låta bli att synliggöra Pär Lagerkvists ljusare sidor. För att han kan linda in en känsla i väldigt fina ord. Typ.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad fyller själen så som längtan
efter något som inte finns ?? Ibland gör det ont att vänta...

Anonym sa...

Sanna ord. Sökandet hade helt klart underlättat om man hade vetat vad man sökte

Anonym sa...

Ja, sökandet är verkligen en blandning mellan längtan och en ständig ovisshet. MEN kanske döljer sökandet svaret, som kanske redan finns? Eller kanske är sökandet oändligt och evigt bestående...

CalleMannen sa...

Det är väl det enklaste sättet att se det, att man själv blundar för den givna lösningen. Vem ska i så fall öppna ögonen? Vad man än söker så finner man de flesta svaren hos sig själv. Kanske.

Anonym sa...

Om man öppnar ögonen, vad ser man då? Ser mitt öga det som är eller det som önskas vara. Vad är sanning, vad är illusion, vad är egentligen äkta. Varför vågar man inte lita på sina ögon, på sitt innersta inre. Jag blundar igen. Sov gott...