onsdag 18 juli 2007

Hur jag blev jag genom, med och utan dig

I natt har jag mycket tid över till tankar och reflektioner. Förmodligen lite för mycket. Mest av allt funderar jag över hur allting förändras. Hur allting har förändrats och hur allting kommer att förändras. Ibland förändras det till det sämre ibland, och ibland till det bättre. Ibland tror man att det är till det sämre men det visar sig sedan, då det gått en tid, vara till det bättre. Vissa förändringar väljer du att göra själv. Andra har du inte kontroll över. Personer, materiella ting, känslor som du tror är ditt allt och som du inte tror du kan vara utan kan försvinna utan förvarning. Du upplever en stor saknad och kan inte, vill inte vänja dig vid ett liv utan dessa ting. Även om du vill så går det inte. Även om du vill så kan du inte gå vidare. För det är så lätt hänt att man ser bakåt istället för framåt. Man vet vad man hade men inte vad man får. Man vet vad man har men inte vad man får. Man vet inte vad man har förräns du tvingas klara dig utan det.

När det sedan gått en tid kan du se tillbaka på det du nu är utan. Du kan tänka tillbaka på känslan av att du aldrig skulle vänja dig vid denna förändring. Hur du inte kunde se det som kommer efter utan bara det som var före.

Men du har gått vidare nu. Du tog lärdom av det som var, kanske tänker tillbaka på det ibland och tillåter dig att sakna det, men låter det aldrig påverka ditt nutida jag. Inte i negativ riktning. Ingen mening att se bakåt bara framåt nu. Aldrig bakåt igen, bara framåt. Du känner dig stark. Du har vunnit mot dig själv. Du har accepterat förändringen. Eller vant dig. Eller lärt dig att stå ut. Nästa gång när allt känns hopplöst, när något förändras radikalt och du inte kan se framåt så tänker du tillbaka på dina tidigare segrar..

"Du kan kämpa ett helt liv utan att vinna en enda seger. De blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen" Tomas Andersson-Wij

Utanför fönstret ser jag den nya dagen gry. Nya förutsättningar. Bryt upp! Vårt äventyr är visst oändligt. Ibland stannar jag upp, ser mig om, och undrar varför jag är här.

1 kommentar:

CalleMannen sa...

DagCalle kan ibland tycka att nattCalle är på gränsen till patetisk. KvällsCalle tycker att dagCalle överreagerar och morgonCalle är för trött för att orka bry sig