Från mig till Jag, lite däremellan och tivoli

Klockan har just passerat midnatt och den 27 juli 2009 är bara 14 minuter gammal. Det är en stjärnklar natt. En tyst, stilla natt bortsett från suset av bilar på den dånande motorvägen strax utanför. Det är nu jag låter det där alter egot leva ut till fullo och vara just ego. Det är nu jag samlar alla mina tankar och försöker formulera något av dem. De har annars varit sällsynta på sistone, tankarna, vilket jag ser som ett gott tecken. Men om man skrapar lite på ytan ser man hur mycket som ligger där under och bara väntar på att få synas, betvivlas, kännas, märkas, brännas och tänkas. Det är nog så jag fungerar.

Jag är på väg någonstans. Jag tror att jag vet precis vart men har nog egentligen ingen aning alls. Och kanske är det så jag vill ha det.

Vissa saker förblir osagda trots att man helst av allt bara vill skrika ut det. Det är något med det där att det enkla oftast är det svåra. Den värsta känslan är att något kan bli för sent, och tanken på det gör ont. Som fan.

Ständigt strävar jag efter förändring samtidigt som det inte finns något som skrämmer mig mer. Allt ska bli annorlunda men ändå vara precis likadant. Lite för rastlös för att stanna kvar, lite för feg för att ge mig av. Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö. Två steg framåt, ett tillbaka.

Och så längtar jag och hoppas att det okända är lösningen på mycket. Det som får det där som förföljer mig, gnagar och ekar i mig att tyna bort. De små detaljerna, de betydelselösa stunderna är då det känns som mest. Det kunde vara så enkelt.

Tack och förlåt

__________________________________________________________


Jag ägnar tid åt små problem
Ger dom näring, plats att växa å bli fler
Sån är jag
Att hitta något litet smått
Att förstora, multiplicera ger mig stånd
Sånt är härligt

Det var inte bra
Vad var det jag sa?
Men det är aldrig så lätt
Att alltid ha rätt
Det är aldrig så lätt
Att veta precis hur saker å ting egentligen borde ha varit

Olle Ljungström - Tivoli