Efter att, från en bergshäll någonstans vid Zinkens damm, under några timmars tid sett solen sakta vandra för att så småningom drunkna bakom hustaken någonstans i de norra delarna av vår vackra huvudstad är det svårt att inte känna en diffus känsla av förälskelse och upprymdhet. Här vill jag bo en dag.
Vissa platser blir ägda av minnen, sätter djupa spår och är sedan förlorade för alltid. Synd att man inte kan välja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar