Var tog ni vägen? (x2)

En film fick mig att minnas en gammal dröm som en gång i tiden var ständigt återkommande (en märklig företeelse det där med återkommande drömmar, men en historia för sig). Den gick ut på att jag vaknade och var helt ensam i hela världen. Då menar jag inte känslan av att vara det, utan att verkligen VARA helt ensam i hela världen. Tänk dig: Allt annat är precis som vanligt, men ingen annan finns förutom du själv. Allt är öde. Som om hela världen samtidigt kommit på att de har tvättid och tvingats rusa dit och lämna allt de har för sig. Jag tvivlar förvisso på att alla världens folk skulle få plats i en och samma tvättstuga, men ni förstår kanske tanken. Frågan är om det inte är den värsta av mardrömmar. Då skulle det ju till och med vara omöjligt att berätta om den här drömmen för någon. Och det här blogginlägget skulle vara synnerligen meningslöst. Internet också. På sikt skulle man kanske sluta drömma eftersom fantastin lär försvinna och eftersom man bara kan drömma om sig själv vilket faktiskt låter rätt tråkigt. Nä. Hoppas att allt är som vanligt imorgon bitti. Mare mare. Länge leve mänskligheten.

___________________________________________________________________


Sitter och längtar efter bra lördagsunderhållning (ni vet, på den tiden då Harald Treutiger var kung av tv och innan han tog sig an "kasta loss" på tv4 plus) och undrar var följande kvalitativa program finns idag:

Rena rama sanningen - vem minns inte "killarna mot tjejerna", "rally-Kalle" klassiska citatet "saaant eller faaalskt" och "sanningens minut?"

24 karat - minns tyvärr inte mycket mer än att det handlade om guld, typ, Och introt så klart.

Fångarna på fortet - i den klassiska tappningen med Gunde, Agneta, Monique, Sumo, Fader Foura(?) och dvärgarna

Det kommer mera - Hegerfors och Timell i ett sållan skådat samarbete

Låt kameran gå - med Janne "Loffe" Carlsson i huvudrollen. Sen blev det "Göta kanal 2" istället...

Hemkört - hemvideos med Hegerfors

Även om det inte passar in under den här kategorin så måste jag bara få nämna söndagsprogrammen "gomorron Sverige" (med bl.a. "fablernas värld) och "sköna söndag". Det blev liksom ingen söndag utan dessa program på den tiden.


Listan kan säkert göras längre. Hjälp mig!

Här och nu

Lördagen den 24:e november är en fantastiskt vacker vinterdag. Marken är både vit och grön på samma gång och solen har trängt sig upp över hustaken, in genom mina gardiner, in i min enkla boning, och fram till mitt skrivbord. Bra gjort. En vacker novemberdag? Det borde väl nästan falla på sin egen orimlighet? Smolk i bägaren också att den så fruktade blixthalkan tydligen slog till på flera ställen i natt. I natt slogs dessutom drömmarna sönder för min "främlingpåtåg-vän". Det har varit en omtumlande vecka som har gått i 120. Min hjärna har nästan blivit överhettad och jag har nog känt de flesta känslor man kan känna. Besvikelse, hopp, uppgivenhet, upprymdhet, nyfikenhet, glädje, osäkerhet, hopp igen, säkerhet etc etc. Idag är det tid för eftertanke och jag sammanfattar dem. Allihop. Jorå, så att e.

På några dagar har jag fått uppleva hur stora delar av mitt liv de närmsta 40 åren (med början om 2-2,5 år) kommer att se ut. Fascinerande och spännande.

Här, nu, då och sen är ganska samtidigt just nu. Det känns rätt så gött faktiskt.

Jag vill fånga den här dagen men börjar inse att den är ganska svårfångad. Jag kommer nog fastna med tankarna om vad mycket man skulle kunna göra av den där dagen istället. Jag är faktiskt ganska duktig på det där. Att göra upp planer som jag sedan aldrig förverkligar. Bygger upp bara för att rasera liksom. Men det gör inget. Allt byggande borde väl rent logiskt göra att man någon gång når toppen. För man behöver ju inte riva allt. Inte varje gång i alla fall.

November har varit den bästa sämsta månaden på året på väldigt länge. För att vara den värsta tiden på året är den ganska bra. Det är faktiskt ganska lätt att leva nu.

Undrar om min vän vid slutet av vägen är ute idag?

Han som fick för mycket av det goda

Jag mer eller mindre avgudar Freddie Mercury för mycket av den musik han har gjort. En av mina personliga favoriter är "Too much love will kill you". Det är förmodligen en av de bittraste låttitlarna någonsin, och den övriga texten gör heller ingen bitter man besviken. Men sen hade han ju inte det så lätt heller, den gode Freddan. Ett tragiskt öde till mötes gick han också. När jag har det riktigt jävligt brukar jag trösta mig med att jag åtminstone har det bättre än Freddie. Å andra sidan är jag inte i närheten av att besitta hans låttext och röstförmåga. Alltså: Hur dåligt man än har det kan man alltid ha det sämre. Och bättre. Kafka hade faktiskt inte heller så roligt.


I'm just the pieces of the man I used to be
too many bitter tears are raining down on me.
I'm far away from home
and I've been facing this alone
for much too long.
I feel like no-one ever told the truth to me
about growing up and what a struggle it would be.
In my tangled state of mind
I've been looking back to find
where I went wrong.

Too much love will kill you
if you can't make up your mind.
Torn between the lover and the love you leave behind.
You're headed for disaster
'cause you never read the signs.
Too much love will kill you every time.

I'm just the shadow of the man I used to be
and it seems like there's no way out of this for me.
I used to bring you sunshine
but now all I ever do is bring you down.
How would it be if you were standing in my shoes
can't you see that it's impossible to choose.
No there's no making sense of it
every way I go I'm bound to lose.

Too much love will kill you.
Just assure it's none at all.
It will drain the power that's in you
make you bleed and scream and crawl.
And the pain will make you crazy
you're the victim of your crime.
Too much love will kill you every time.

Too much love will kill you.
It will make your life a lie.
Yes too much love will kill you
and you won't understand why.
It's in your life you'd sell your soul
but here it comes again.
Too much love will kill you in the end.

Brev till november (baserat på novemberhat en sen novembernatt)

Jag vill varna gnällkänsliga läsare för att detta inlägg inte bara balanserar på gränsen för hur mycket man får gnälla utan garanterat också passerar den. För mig är det ok. För mig är allt befogat. Det är ju november. Det vilar en förbannelse över årets elfte månad. Det kommer alltid finnas något kallt mellan mig och november. Jag vet inte när det började, men jag vet att det aldrig kommer ta slut. I min värld, där jag får bestämma hur långa åren är, så finns det bara elva månader på året. Jag gillar inte november och november gillar förmodligen inte mig heller. En dag tänker jag stå över dig. Du är värdelös, november!

Jag kan inte komma på en enda positiv sak med november. I november är det inte bara långt från sommaren utan även långt till våren. Kanske är det en tänkbar orsak. Tiden och verkligheten verkar alltid hinna fatt mig i november. Kanske är det för att man nu får så mycket tid över till tankar. Allt är dåligt i november. I november halkar man. Man tar på sig för lite kläder och drar på sig en långvarig höstförkylning. I november fryser man. Både ute och inne. Höstloven som var så vackra i oktober bleknar och blir snarare bruna än gula. Det blir mörkt tidigt. Man sover dåligt. Man äter dåligt. Man får dålig hy. Man blir blek. Man tröstäter. Man blir fet i november. Den första snön kommer och bildar årets första "slask". Blixthalkan slår till. Man halkar och slår sig. De stackars pensionärerna ser början till slutet då de bryter lårbenshalsen. Och så kommer snökaoset. Innan folk ens hinner förlika sig med tanken på att byta till dubbdäck. Trafikolyckorna ökar. Som om inte det vore nog så tvingas dessutom idol-juryn till krismöte. Inte ens de vanligtivs så muntra barnsångerna försöker försköna november: "men oktober och november och december är så grå".

En gång i tiden, för mer än tio år sen, blev jag förälskad i november (inte i månaden i sig dock). Kanske var det sista året som jag och november kom överens. Idag är du totalt kärlekslös, november! Försvinn ur mitt liv, november! Jag avskyr dig, november! Lyd mitt råd gott folk: Fly! Se på film. Läs en bok. Lyssna på fin höstmusik (mitt bästa tips: Sufjan Stevens album "Illinois" eller Chris Garneaus "Music for tourists). Drick. Dröm dig bort. Titta på semesterbilder. Planera för våren. Räkna dagarna och timmarna. Och fira ordentligt sedan när årets värsta månad är över (som passande nog är en fredag). Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi göra en skillnad. Tillsammans kan vi överleva denna månad. Våga vägra november!


Det finns till och med statistiska bevis på hur dålig november är. Titta bara här så dåligt allt är på arbetsmarknaden i november:
"I slutet av november var 226 000 personer arbetslösa, vilket motsvarar 5,1 procent av arbetskraften. Det är en ökning sedan förra året med 56 000 personer eller 1,2 procentenheter"
" I november registrerades knappt 23 000 nya lediga platser vid arbetsförmedlingarna, vilket är 10 000 färre än för ett år sedan."
" I november varslades 7 300 personer om uppsägning, vilket är 600 fler än under motsvarande månad i fjol." (http://www.ams.se/go.aspx?A=46180)

Sagan om vinsten och förlusten

Jag minns det som igår. Isen var flera decimeter tjock på vättern och snöfallet bildade en ogenomtränglig dimma på trottoaren där jag planlöst irrade omkring. Luften var kall men klar och solen stod högt över taken. Jag gick igenom förändringarnas tid och hela mitt liv hade vänts både upp och ner och ut och in på bara några dagar. Det var då jag fann dig. Ingen av oss kan väl påstå att det var någon kärlek vid första ögonkastet, men jag antar att vi behövde varandra av andra skäl. Du var ensam och övergiven och jag behövde en axel att luta mig mot och en trygg punkt i tillvaron. Jag tog dig i mina armar och kände redan då att vi skulle bli oskiljaktiga. "Visst, jag känner ingen kärlek just nu men jag kan nog lära mig att älska dig med tiden" minns jag att jag tänkte. Och jag fick rätt. Det gick snabbare än förväntat att förälska sig i dig och snart hade du skapat ett alldeles eget litet rum i mitt tidigare så tomma och bottenfrusna hjärta. Vi tillbringade dagar, nätter, kvällar, helger, ja allt tillsammans. När du låg i mitt knä kände jag din värme. För första gången kände jag mig hel och ville bara stanna tiden. Inom mig bad jag en bön om att vi aldrig skulle skiljas åt. Du var min, bara min.

Men tider förändras och allt har ett slut. Ibland är slutet närmre än man tror och förändringen väntar precis runt hörnet. Jag förvånas över hur något så levande plötsligt kan vara så dött. Helt utan förvarning och på bara ett par minuter var du lika långt ifrån mig som du nyss var nära mig. Jag tänker på alla ljusa stunder vi haft ihop och all glädje vi har upplevt. Alla skratt. Alla sena nätter när du är den enda som har orkat lyssna på mig. Jag minns också alla svåra stunder. Alla tårar. All tid utan varandra. All tid av saknad. Alla gräl. Allt som inte längre finns och som jag har upplevt för sista gången. Jag kommer nog aldrig minnas de sista orden till dig, och heller aldrig förlåta mig själv för att jag lämnade dig ensam den där eftermiddagen.

Visst. Jag har en ny nu och vi kommer få det bra ihop, men det blir aldrig som mellan oss. Du var den första och det kan ingen ändra på. Den första kärleken är den största kärleken sägs det, och jag är beredd att hålla med. Vila nu min kära vän, så ses vi nog en vacker dag. För mig är du alltid levande, min kära HP Compaq Notebook nx9020.

Vardagsfilosofi

Jag kunde bara inte låta bli. Rubrik: "Gessle är girig". Min kommentar: Å fan! Nya undersökningar visar att jorden är rund och att regnet kommer uppifrån.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article1145203.ab

Folk handlar så himla konstigt. Igår t.ex. handlade tre pojkar i femtonårs-åldern 30 st ägg och en brödlimpa (visserligen kan man kanske ana att äggen inte ska vara till matlagning, men ändå). En kvinna handlade tre balar toapapper. Om jag jobbade på ICA skulle jag göra en lista över konstiga handlingar. Handlingar? Kan man säga så? Spinner man vidare på det så kan det bli mycket lustigt: En god handling. Att stå till svars för sina handlingar. Handlingsförlamad. Att tänka först och handla sen. Ja du hör ju själv. Tänk vad roligt man kan ha åt det svenska språket.