Sommarensombararegnadebortochförsvanninnandenenshannbörja närmar sig sitt slut. Och jag börjar om på nytt igen. Fast jag är kvar där jag alltid har varit. Lite nytt och lite gammalt liksom. Kanske något blått och lånat också.
Om man ändå kunde stanna tiden ibland. Eller en viss känsla i ett visst ögonblick. Som i stunden då bilden är tagen (jodå, jag har tagit den helt själv). Då en dag dör för att aldrig komma åter och en annan tar vid. Jag kan rent spontant inte komma på något vackrare. I bästa fall kanske man kan spara en hel dag. Jag vill spara vad jag vill och sedan kunna plocka fram det när jag vill. Kanske när jag mår som allra sämst. Eller när jag bara inte har något bättre för mig.
Gud vad det är fantastiskt när alla sinnen samspelar. Ljud, bild och sinnesstämning kan ge mig en känslostorm helt utan förvarning och det är skönt att ibland bara låta sig bli berörd utan att egentligen veta varför. Tyvärr händer det alldeles för sällan. Härmed lovar jag mig själv att försöka bli mer berörd av saker och ting framöver. Kanske när jag bara inte har något bättre för mig?
Gud vad jag älskar att fly in i musiken när allt känns grått, trist och jävligt. Eller när man bara inte har något bättre för sig. Har flera dagar den senaste veckan bara suttit/legat/sprungit/krypit/hoppat och lyssnat på musik, gammal (jag gillar mina första skivor och alla gamla minnen som då kommer åter) som ny, och drömt mig bort. Framåt. Eller bakåt.
Gud vad mycket folk man träffar en gång och sedan aldrig mer ser igen. Jag försöker verkligen göra något av alla dessa tillfälliga möten och lära mig något av dem. Men mången folk gör det mycket svårt. De borde faktiskt ha något bättre för sig.
Och så dagens svensklärarfundering: Sova som en stock - vadå? Sover stockar? Varför skulle de i så fall sova bättre än andra? Eller de kanske bara sover för att de inte har något bättre för sig?
Jag ska aldrig mer ta för givet att något varar i en evighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar