Sömnlös i Ystad

Ungefär en gång i månaden får min hjärna allt för många tankar att handskas med på en och samma gång. Då säger den stopp och låter mig ligga vaken hela/halva natten och sortera dem. Oftast lyckas jag inte särskilt bra. Men oftast sover jag i alla fall bättre nästkommande natt. Natten till fredag fick den tydligen nog igen. En ihärdigt brummande traktor på underschlafen (för tyskt?) och en rumstemperatur på runt 25 celsius bidrog till min sömnlöshet, men främst alla dessa tankar. Den här natten blev havet min räddning. Regnet stod som spö i backen men det hindrade mig inte. Jag skulle se havet. Jag såg havet. Jaha. Det var som på louvren. Mörkret hindrade mig från att se det med egna ögon, men jag visste att det var där. Jag hörde det. Det gav mig ett slags lugn (en söndagmorgon kan man ju trots allt sätta 100 spänn på att det finns där ute än, eller hur Glenmark? Mare mare!). Hade jag besuttit förmågan att förvandla känslor till ord så hade denna promenad förmodligen mynnat ut i en av mina mest lästa och citerade dikter. Ibland vill jag födas om på nytt, med nya egenskaper. När jag väl återvände till sängen så fick jag i alla fall några timmars sömn. Jag hatar dessa nätter lika mycket som jag uppskattar dem.