Tick tack

Idag har jag funderat över och konstaterat att man aldrig upphör att förvånas. Det är fantastiskt hur många gånger man lyckas överträffa sig själv. Ibland handlar det om att misslyckas med saker som man aldrig trodde det ens gick att misslyckas med, och ibland handlar det (som tur är) om att lyckas med saker som man aldrig trodde att man skulle klara av. Nu har man nästan lyckats överträffa sig själv i hur många gånger man kan överträffa sig själv. Det är smått fantastiskt. Och fler lär det bli.

Häromdagen diskuterades vidskeplighet. För mig är det totalt ologiskt att man bara för att man exempelvis råkar lägga nycklar på bordet ska säga "peppar, peppar ta i trä", ta i just trä för att sedan kasta peppar över vänster axel. Vad blir bättre av det? Totalt jävla ologiskt och väldigt konstigt. Vem är upphovsmannen? Idioti.

Det har sagts förr och tål att sägas igen: det är värst vad tiden går fort! En era är slut och en annan tar vid. Utan vissa personer vid min sida hade jag kanske aldrig nått den här "milstolpen", åtminstone inte haft det lika bra på vägen hit. Ett stort tack till er. Ni är värda guld och gröna skogar. Och ängar. Och mer.