Idag har jag funderat över det här med dofter. Jag stötte nämligen på en medeålders kvinna på gymmet som verkligen stank gröt. Risgrynsgröt (även känd som tomtegröt) var det. Med kanel. Jag tycker i och för sig om gröt, även om jag kanske inte skulle vilja ha den som parfym, och doften i sig var ju inte otrevlig på något sätt. Men hur bär hon sig åt för att lukta så mycket gröt?! Synnerligen besynnerligt! Grötparfym? Ja, det kanske vore något. Kramer i Seinfeld fick ju igenom idèn om en parfym där man luktar som stranden, så varför inte gröt?
Jag gillar för övrigt att i jämförelser använda mig av "om människan kan gå på månen...". I likhet med det ter sig faktiskt ingenting omöjligt. Den går att använda på precis vad som helst. Om människan kan gå på månen, kan väl folk dofta gröt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar