Småfolkets konst

Jag bara älskar barns totalt ologiska och oberäkneliga sätt att tänka. Tomteluva, badmästare, träd. Genialiskt!

Falska vänner

Jag kan dina trappor
alla dörrar, alla lås
Dina lådor utan handtag
varje språng
och när du vaknar om en stund
ska du höra lövsångaren sjunga
i stora trädet utanför
Kom ut dit och lev
innan du dör

Oroshjärta

Du har vaknat upp i stup
och du har klängt längst ut på kammen
Alltid nånting du gjort fel
och nåt hemskt du sagt
men ingen bryr sig som du gör
ingen människa väger alla orden
och om då dom ändå skulle göra det
men låt då den stackaren göra det

Oroshjärta

Det du räds
drar du till dig
och det du jagar
glider undan
Det du vill äga
kommer en dag att äga dig
Och du kan kämpa ett helt liv
utan att vinna en enda seger
Du vet, dom blodigaste krigen
är alltid inbördeskrigen

Jag har hört dina rop
och lagt svaren i ditt hjärta
Sluta sök dom bakom molnen
nu är jag här

Oroshjärta

Tomas Andersson Wij - Oroshjärta
______________________________________________

Oro och tvivlan. Tvivlan och oro. Kan ni aldrig lämna mig ifred?

Om jag ändå vore en ballong. Med helium i. En blå.

Allt som oftast nu för tiden har jag ingenting att säga. Vad ska det betyda?

En gång älskade jag dagar som den som nyss passerat. Nu för tiden känns de bara tomma. Rastlösa och destruktiva, för att inte säga dekadenta. Är jag vuxen nu? En del av mig kommer nog aldrig bli. Vad jag än finner kommer jag alltid fortsätta söka. För att jag kan kanske.

Jag önskar att jag någon gång kunde fastna eller landa någonstans mittemellan.

Allt är helt lösryckt ur sitt sammanhang

Korta möten med gammalt folk

Man borde skaffa sig en uttalad policy om vilka folk man ska stanna och småprata med samt vilken grad av trevlighet man ska bjuda på. På så sätt undviks sådan förvirring som idag drabbade mig inte mindre än fyra gånger på mindre än en halvtimme. Ni vet, man hälsar lite försiktigt och vet sedan inte om man ska stanna för att småprata lite. Man tycker sig tolka en signal och börjar småprata samtidigt som man märker att samtalspartnern fortsätta gå osv osv. Om folk då vet vilken policy man har så slipper man bli osäker när man möts och kan enkelt klara av det med ett lågmält "Hej", en nick, ett glatt "Nämen tjena!" eller på sin höjd "Tjena! Läget? Tack bra. Hörs!". När jag får några veckor över ska jag utarbeta något slags modell för detta där folk placeras på olika nivåer. Den borde också innehålla ett avsnitt om hur man agerar när man träffar på samma person igen efter att man tidigare under dagen träffats och utbytt artighetsfraser.

Dessutom borde man köpa sig en tyrolerhatt

Språkets funktion

Sju ord nedskrivna på ett vykort fick mig nyss att reagera starkare än väntat. Underskatta aldrig språkets makt över tanken. Ibland tränger sig sanningen och allvaret alldeles för nära inpå. Och då och då tar de sig till och med innanför.

En liten bit av mig genom andra

Det är något väldigt vackert med människor som gör konst av sitt lidande. Folk som är fullkomligt sönder men tack vare (eller på grund av) det försöker skänka helhet och tröst till oss andra. Kan man annat än älska en människa som tar dessa ord i sin mun: "Det känns som om jag hamnat i något form av helvete, och definitonen av det helvetet är att få allt man åtrår men inte kunna njuta av det." Så jävla tragiskt, men så jävla vackert. Det går som bekant en hårfin gräns mellan galenskap och genialitet, och det är ibland så skönt att vissa bara struntar fullständigt i det och vågar vara idiot i vissas ögon bara för att få uppfattas som genier av andra.

För varje person jag träffar som sedan lämnar blir en del kvar. Jag tror att en del av mig blev kvar hos dig. Och dig. Men det verkar vara så det fungerar. Man tar vad man vill ha och nästa stund ser man bara en ryggtavla. Utan ett ljud. Utan ett spår. Och så drar man ett streck och går vidare. Är det så enkelt? Jag önskar att jag också bara kunde sortera och välja bort.

Tack och förlåt