Man borde skaffa sig en uttalad policy om vilka folk man ska stanna och småprata med samt vilken grad av trevlighet man ska bjuda på. På så sätt undviks sådan förvirring som idag drabbade mig inte mindre än fyra gånger på mindre än en halvtimme. Ni vet, man hälsar lite försiktigt och vet sedan inte om man ska stanna för att småprata lite. Man tycker sig tolka en signal och börjar småprata samtidigt som man märker att samtalspartnern fortsätta gå osv osv. Om folk då vet vilken policy man har så slipper man bli osäker när man möts och kan enkelt klara av det med ett lågmält "Hej", en nick, ett glatt "Nämen tjena!" eller på sin höjd "Tjena! Läget? Tack bra. Hörs!". När jag får några veckor över ska jag utarbeta något slags modell för detta där folk placeras på olika nivåer. Den borde också innehålla ett avsnitt om hur man agerar när man träffar på samma person igen efter att man tidigare under dagen träffats och utbytt artighetsfraser.
Dessutom borde man köpa sig en tyrolerhatt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej,
Tycker om Din blogg.
Hittade den när jag sökte på Olles citat.
Du verkar vara en fin människa
Tack! Det värmer. Och du har helt rätt, jag är en fin och smått fantastisk människa. /C
Skicka en kommentar