En gång älskade jag dagar som den som nyss passerat. Nu för tiden känns de bara tomma. Rastlösa och destruktiva, för att inte säga dekadenta. Är jag vuxen nu? En del av mig kommer nog aldrig bli. Vad jag än finner kommer jag alltid fortsätta söka. För att jag kan kanske.
Jag önskar att jag någon gång kunde fastna eller landa någonstans mittemellan.
Allt är helt lösryckt ur sitt sammanhang
2 kommentarer:
Men oj. Fast mest är det väl jäkligt .. häftigt att man stöter på någon som man är så lik. Rent icke-utseendemässigt. Läser du också till svenska2-lärare? Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Har du läst min blogg länge förresten? Jag har cirka 12 trogna läsare per dag men känner bara till 3-4 av dem. Om du är en av dem så vet jag en till.
och nu när jag läst dina gamla inlägg så finns det mer. om jag förstått det rätt att du bor på djäknegatan 77 så bor vi cirka .. 14 nummer och en prickig sten ifrån varandra.
Skicka en kommentar