Konsten att nå ut, fram och in

Jag har alltid haft svårt att förstå mig på folk som påstår att de "inte gillar musik" eller "inte är så intresserade av musik". Efter vad jag har varit med i afton framstår det som helt ofattbart. För att kunna lämna kvällens spelning med Bo Kaspers och säga att man är oberörd måste man ha en känslomässig störning. Det är inte ofta man är lyrisk över saker och ting, men ikväll vill jag påstå att ordet kan användas i sin rätta bemärkelse.

Från den första stund när Bo Sundström ikväll öppnade sin mun och lät sin ljuva stämma eka över Mariaberget och sedan sväva ut över hela huvudstaden var jag förälskad. Att han även valde att göra det på det som måste vara Stockholms, eller förmodligen rentav Sveriges, bäst belägna utomhusscen gjorde inte saken sämre. När man lyckas få folk man aldrig ens har sagt ett ord till att börja stortjuta till en av de låtar man har skrivit kan man dö nöjd. För mig är det hur häftigt som helst (den här gången var det inte just jag som fällde tårar, men det var inte långt borta). Efter sisådär halva konserten entrade dessutom Tomas Andersson-Wij scenen och hjälpte till att bära fram självskrivna "Stunder som den här" till rent himmelska höjder. När mina två största musikidoler (om man fortfarande får ha sådana i denna ålder) tillsammans, på det vackraste av sätt, förde fram budskapet "Allt som vi har är stunder som den här" var jag beredd att hålla med. En stund senare försökte Bo Kasper Sundström på egen hand lura i oss att "vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö" och jag köpte det rakt av. Folk var förstummade och just då, just där, kände jag mig precis hur odödlig som helst. Ren och skär magi tamejfan.

Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om de människor som aldrig får uppleva den här känslan enbart genom musik, lite synd om dem där det inte riktigt går att nå ända in med så enkla medel. Hos mig trängde kvällens toner hur djupt in i själen som helst. För mig är det stort, riktigt stort. Natten är dessutom ljuvlig och den tropiska natten har, om än för en kort stund, återvänt. Ibland känns livet trots allt helt okej. Ibland blir man lyrisk.