Jag förstår inte när det hände att jag blev en så rastlös människa. Efter en hektisk och händelserik vecka borde jag rimligtvis älska lata lördagförmiddagar. Pusta ut. Låta tiden komma ikapp. Tid för eftertanke. En gång var dessa stunder ovärderliga. Men jag är väl kanske lite orimlig.
V.19 2009 måste få toppbetyg. Upplevde ex. igår min bästa lärartimme så här långt i min "karriär". "Livet och människor förändras hela tiden men stjärnorna är alltid desamma". 16 år och stora ord.
Full fart och alldeles för lite tid att reflektera. Det är ett jävla påhitt det där med att man mår dåligt av att ha mycket att göra.
Det bor en hel värld inom mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar