Älskade jag!
Med åren har jag blivit så bra på att ljuga för mig själv att det krävs någon annan för att avslöja mig. Den där bilden av vem jag vill vara och vem jag faktiskt är passar ibland inte alls in i varandra. Jag vet inte vilken av bilderna som är en billig kopia och vilken som är äkta. Vem försöker jag lura?
Jag har sökt dig nästan överallt. I filmer och musik, i prosa och lyrik. Letat nära och långt borta. Jag har trott blint på andra människors förmåga att göra mig hel, bara för att känna mig mer halv än någonsin tidigare en tid senare. Detta eviga sökande. Kan det någonsin få ett slut?
Är verkligen det enda sättet att vara i nuet att fly därifrån? Kanske är det så. Kanske är det mitt sätt?
Ps. Snart vet jag ingenting längre. Jag behöver mig mer än någonsin. Jag saknar mig! Ds.
Tack och förlåt
Mvh Lilla Ego
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar