Fräcka fingret

Detta inlägg kommer jag att tillägna den gamla klassikern "fingret". Ni vet, det där hemska gesten med långfingret som är något av den värsta förnedring och hot man kan råka ut för, inte alltför sällan i kombinaton med verbala starka kraftuttryck som t.ex "fuck off!", "va fan gör du!" eller den lite mer enkla varianten för dem med lite sämre ordförråd: "öööh!". Inte heller sällan används det i trafiksituationer och då med en obligatorisk tut. Flera kända personer har använt fingret. Mannen som gav fickpingisen ett ansikte, Lars Ohly, så sent som i våras till exempel(som bilden ovan visar) mitt under en tv-sänd debatt till mångas förskräckelse. Stor skandal och svarta rubriker! I en artikel om fingerskandalen uttalar sig ett av offrena, omvärldsanalytikern (vad fan är det för jobb?!) Marie Söderqvist-Tralau, så här om händelsen: "Jag blev helt chockad. Jag tappade fattningen helt. Jag sade till Stig-Björn (ett annat av offrena), att såg du vad han gjorde? Men programledarna hade inte koll på honom." Samma Marie påstår också att Ohly hade uppe fingret i hela 20 (sjukt länge, prova!) sekunder. Orutinerat, Ohly! Undrar just om de utsatta fick skadestånd för attacken? Om man ska dra saken till sin spets kan det här ju ha avgjort hela riksdagsvalet. Man kan bara tänka sig hur diskussionerna gick hemma vid köksborden: "Rösta på vänstern? Aldrig att jag stödjer Ohly med fingret!"

En man som tog för stor plats på cykelbanan och vägrade flytta på sig trots ivriga plingningar gav mig det idag. Fingret. Jag reagerade så klart med bestörtning och blev mycket illa berörd, chockad, sårad och ledsen. Vid närmare eftertanke så tror jag faktiskt att jag aldrig har fått "fingret" innan. Kanske lite märkligt. Jag kan tyvärr inte utesluta att jag själv har slängt upp det någon gång då jag reagerat instinktivt. Pinsamt! För allvarligt talat, finns det något fulare, mer ologiskt och konstigare kroppsuttryck? Prova själv och se hur tuff du känner dig. Jag menar v-tecknet har ju sin förklaring och likaså djävulstecknet, men FINGRET?! Vad kommer det ifrån? Vem har hittat på det? Säkert de där amerikanarna. Eller kanske italienarna med sina yviga gester. Den dagen jag reagerar på att någon ger mig fingret (kanske med orden "åh gud så fräckt" eller "det var det värsta!") så är det nogs att börja fundera på refrängen. Att stänga butiken. Dra ner rullgardinen. Reaktion på fingret - bitterhet - lårbenshalsbrott - dåligt minne - döden

För övrigt gillar jag idag uttryck, främst eufemismer (förskönande omskrivningar för dig som skolkade från lektionerna i svenska), som skvallrar om låg intelligensnivå. Här följer ett par godbitar: (hör av dig om du har fler!)

- Hissen går inte riktigt ända upp

- Ljuset är tänt men ingen är hemma

- Att inte ha alla bestick i lådan

- Att inte ha alla hästar i stallet

- Att inte ha alla paddlar i vattnet

- Hjulet snurrar men hamstern är död

- Inte den vassaste pennan i skrinet

- Inte skarpaste kniven i lådan

Mitt krig

I natt hände det igen. Jag blev ikapphunnen och omkullsprungen av mig själv. Det är märkligt hur man kan må bättre av att må fruktansvärt dåligt ett tag. Timmar av tårar. Rensa ut. Nollställa. Börja om. Jag behöver dessa nätter. Nätter då jag ifrågasätter allt: vad jag gjort, vem jag var, vem jag är, vad jag vill, vad jag kan. Om jag hade vetat hur svårt det är att lära känna mig själv innan jag föddes så hade jag nog låtit bli.

"Inget är så svårt som att vinna mot sig själv. Vi kan reglerna, men kan vi spelet?"

Jag har upptäckt att det finns genvägar till mitt hjärta, även om de är svårfunna. En som dock lyckats är Tomas Andersson-Wij. Grattis!

Vissa saker som man inte vill säga säger man ändå, medans andra vill man inget hellre än att säga men det är omöjligt. Därför är jag ofta tyst. Det blir liksom enklare då. Men en dag, när det redan är för sent, kommer jag att ångra mig.

Tidlöshet och tillfälliga möten

Sommarensombararegnadebortochförsvanninnandenenshannbörja närmar sig sitt slut. Och jag börjar om på nytt igen. Fast jag är kvar där jag alltid har varit. Lite nytt och lite gammalt liksom. Kanske något blått och lånat också.

Om man ändå kunde stanna tiden ibland. Eller en viss känsla i ett visst ögonblick. Som i stunden då bilden är tagen (jodå, jag har tagit den helt själv). Då en dag dör för att aldrig komma åter och en annan tar vid. Jag kan rent spontant inte komma på något vackrare. I bästa fall kanske man kan spara en hel dag. Jag vill spara vad jag vill och sedan kunna plocka fram det när jag vill. Kanske när jag mår som allra sämst. Eller när jag bara inte har något bättre för mig.

Gud vad det är fantastiskt när alla sinnen samspelar. Ljud, bild och sinnesstämning kan ge mig en känslostorm helt utan förvarning och det är skönt att ibland bara låta sig bli berörd utan att egentligen veta varför. Tyvärr händer det alldeles för sällan. Härmed lovar jag mig själv att försöka bli mer berörd av saker och ting framöver. Kanske när jag bara inte har något bättre för mig?

Gud vad jag älskar att fly in i musiken när allt känns grått, trist och jävligt. Eller när man bara inte har något bättre för sig. Har flera dagar den senaste veckan bara suttit/legat/sprungit/krypit/hoppat och lyssnat på musik, gammal (jag gillar mina första skivor och alla gamla minnen som då kommer åter) som ny, och drömt mig bort. Framåt. Eller bakåt.

Gud vad mycket folk man träffar en gång och sedan aldrig mer ser igen. Jag försöker verkligen göra något av alla dessa tillfälliga möten och lära mig något av dem. Men mången folk gör det mycket svårt. De borde faktiskt ha något bättre för sig.

Och så dagens svensklärarfundering: Sova som en stock - vadå? Sover stockar? Varför skulle de i så fall sova bättre än andra? Eller de kanske bara sover för att de inte har något bättre för sig?

Jag ska aldrig mer ta för givet att något varar i en evighet