Det offentliga privatlivet

Jag kan inte sluta förundras, förvånas och faktiskt även i viss mån förbanna mig över folk som helt ogenerat och helt utan eftertanke blottar hela sina privatliv via mobiltelefonen i kassakön på Ica(eller på andra offentliga platser). Man kan kanske önska att detta är något slags tonårsfemonen men så verkar tyvärr inte vara fallet. Häromdagen fick jag t.ex. höra hur X, som jag efter en snabb titt över axeln uppskattade till ca 22 år, hade fått meddelanden med sexuella anspelningar från Y i lördags och hur Y inte fattade att X inte var intresserad av honom. SMS-konversationen återgavs också mer eller mindre i sin helhet och där framgick bl.a. att Y bad om ursäkt för sitt "hånfulla beteende" sist de sågs. En helt annan gång under helt andra förutsättningar fick jag under 4 timmars bussresa från Jönköping till Stockholm oavbrutet höra en ung kvinnas olika versioner av sin helg när hon ringde runt till halva sin bekantskapskrets och berättade hur hon hade gjort slut med sin kille. Listan på offentliga samtal kan göras längre. Samtidigt som jag stör mig oerhört på detta beteende så finner jag det högst roande att lyssna på främlingars mobilsamtal av denna karaktär. Vem sa att jag saknar glädjeämnen i livet?