Ord och inga visor

Idag har jag funderat på det där med flickan. Hon har varit med om och kan så mycket. Och man har ju hört om henne. Hon tager vad hon haver. Om hon inte får den ena tar hon den andra. Men nu drar det ihop sig, säger hon. Hon ska visst gå och hämta dricka, men nänä, då får man inte hänga med! Jo, nu fick man det gärna. Vart hon tog vägen? Det vet visst ingen. Men söt var hon. Och ifjol gick hon i alla fall med herrarna i hagen. Aj aj! Men det löser sig, menar hon. Tacka vet jag flickan med guldbruna ögon!

Och pojken då? Vad gör han på månen? Är det han som först inte får hänga med? Är det för att han har guldbyxor? Och är det isåfall därför han kallas DET? Eller var det clownen som kallades DET? När alla pojkar står på rad har man i alla fall koll på dem. När de har stått på rad i tio månader så blir de visst män.

Andra frågor att klura på:

Ekorrn sitter i granen och skalar kottar, men hoppar från tallegren? Märkligt!
Var ligger hunden begraven? Där det osar katt?
Om nu inte apan känner någon, hur kan det då komma sig att ALLA känner apan?
Varför ska man ha en fågel i handen när man kan ha tio i skogen? De flyger ju ändå iväg.
Surt! lär räven ha sagt om rönnbären. Jaha! Och?! När traskar han över isen då? Och vad händer efter det?

Och så var det här med de tre små gummorna. Visst är det de som ska gå till karusellen med Andersson, Pettersson, Lundström och jag? Men så blir fem kronor för dyrt? Och så slinker en hit och en dit och en ner i diket? Men ahaha! Det går ju så bra! Är det samma gummor som gör "så här" vart de går, och vart de sitter och vart de står? Och så frågar man om lov att sjunga grin-Olles visa?

En sak är säker i alla fall. Och en annan är sann: LITA ALDRIG PÅ EN MAN! Som flickan sa...