Verkligheten har blivit så där verklig som man aldrig vill att den ska bli. Den har trängt sig så där nära inpå som bara Verkligheten kan göra. Utan att be om lov har den klampat in och sedan krampaktigt hållt sig fast. Ibland kan jag fly ifrån den men inte nu. Den hänger bara efter och flåsar mig i nacken. När man vänder sig om står man bara där och stirrar den i vitögat. Tyst och kall och utan tröstande ord.
Vissa saker borde för alltid förbli främmande och andras Verklighet. Det man filosoferar om och tänker på en kort stund, innan man rycker på axlarna och bara rusar vidare. Men andras Verklighet har blivit vår nu. Och den är här. Precis här.
Nej du, döden. Du är inte vacker. Du kommer aldrig bli någon jävla vän till mig. Du måste ha missförstått det här med vänskap. Vänner tar inte saker man tycker om ifrån en.
Älskade Oskar, jag önskar att jag hade tagit chansen att lära känna dig bättre. Vissa människor kommer in i ens liv och försvinner lika fort utan att man minns dem mer än vid ett namn och ett ansikte. Men du var långt ifrån någon av dem. Du hade en fantastisk förmåga att nå in och fram och fullkomligt lyste av livsglädje och energi. Du lämnade avtryck hos alla du mötte på vägen. Det är därför det är så ofattbart att du plötsligt bara är borta och bara har lämnat ett stort tomrum efter dig. Du har betytt så oerhört mycket för så många människor. Livet är ett dyrbart lån. Tack för den tid vi fick låna dig.
Ps. Hoppas de har internet i himlen eller där du nu är. Ds.
tisdag 22 december 2009
måndag 14 december 2009
Genväg
Vissa låtar går rakt in i hjärtat och känns på millimetern pricksäkra. Det här är en av dem. Musiken är stor.
Ingenting - Dina händer är fulla av blommor
Ingenting - Dina händer är fulla av blommor
tisdag 8 december 2009
Ett ögonblick, en evighet
8 november: Det häftiga med ord är att det i de riktigt stora stunderna inte behövs några.
8 december: Det märkliga med ord att det i de riktigt svåra stunderna inte finns några som tröstar. Snälla, låt mig aldrig vara med om något så fruktansvärt igen. Jag hatar sådana tystnader. Det händer inte bara andra, det händer oss! Förbannade grymma verklighet.
Kära folk, ta hand om varandra! Fråga inte bara hur andra mår, ta dig tid att verkligen undra. Det finns så mycket bakom två ögon. En hel värld faktiskt.
Ps. Jag är mer än mina ord. Trodde inte jag skulle behöva förtydliga det fler gånger men. Ds
8 december: Det märkliga med ord att det i de riktigt svåra stunderna inte finns några som tröstar. Snälla, låt mig aldrig vara med om något så fruktansvärt igen. Jag hatar sådana tystnader. Det händer inte bara andra, det händer oss! Förbannade grymma verklighet.
Kära folk, ta hand om varandra! Fråga inte bara hur andra mår, ta dig tid att verkligen undra. Det finns så mycket bakom två ögon. En hel värld faktiskt.
Ps. Jag är mer än mina ord. Trodde inte jag skulle behöva förtydliga det fler gånger men. Ds
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)