En tid ska komma då allt tar fart. Hatar att stå still. Bottnar ingenstans längre. Når liksom inte fram. När börjar det?
Att vänta och längta hade varit så mycket enklare om man visste vad det en dag skulle mynna ut i.
Jag saknar lugnet och självklarheten. Eller var jag någonsin där?
Tiden förstör allt. Det är lika bra att döda den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar