Tillfälligheter blir möjligheter, mörker blir ljus

För ett par timmar sedan frös mitt cykellås fast och jag bröt sönder nyckeln i försöken att få upp det. Minusgraderna hade precis gjort säsongsdebut och jag var dessutom hungrig och lätt bakfull. Lägg därtill att detta var första dagen på årets mörkaste, och enligt många värsta, månad. Helt klart faktorer som skulle kunna förstöra en hel kväll.

Men istället blev det en trettio minuter lång promenad som jag allt annat än ångrar. Kylan bet i huden sådär behagligt friskt och gatorna blänkte av iskristaller. Folk var festklädda och helgglada och mina lätta steg komponerades av tidlös modern klassisk pianomusik. Kyrkogården lystes upp av tusentals tända ljus och jag kunde inte motstå att förundras och glädjas över hur så många döda kan skänka så mycket liv åt en kall novemberkväll. I parken bjöd Uppsala kommun på upplysta träd och för en kort stund stannade jag, såg mig omkring och tog sedan ett fotografi att förvara någonstans i minnet. Det vackraste fotografiet på länge som helt klart är värt en plats i livets fotoalbum. En tur ut i mörkret och kylan bara för att hitta värmen och ljuset. En stund av frid. Ett ögonblick av evighet.

Saker och ting kommer och går. Vissa vänner stannar (som tur är) för alltid, medans många försvinner och "byts ut". Flick/pojkvänner kommer och går. Man gråter lite, tar med sig det man lärt sig, bryter ihop och går vidare. Drar ett streck och går vidare. Glömmer. Man byter stad. Går igenom olika faser. Glömmer. Går vidare. Börjar om på nytt. Ibland gör det fruktansvärt ont hur förgänglig allt är och om jag hade trott på en gud skulle jag uppmanat denne att ge mig någonting som stannar. Men så dyker stunder som den här upp. Stunder som ingen någonsin kan ta ifrån mig. Stunder som alltid kommer finnas där oavsett var, vad och vem jag är. Små ögonblick som är värda att minnas och något att falla tillbaka på. Någonting som stannar, helt enkelt. Hade jag hetat Tomas Andersson Wij hade jag skrivit texter som den nedan. Av min kväll blev det istället ovanstående ord. Och ännu en fin stund.

Man kan söka det i stora och världsliga ting. Prova sig fram, resa, lära sig nya saker. Träffa nytt folk. Få nya perspektiv. Vad jag än gör så är det små stunder som de här som är de allra största. I det lilla ryms även det stora.

Jag har längtat efter det här. Ett stort ögonblick på mer än ett sätt.

________________________________________________________


Se ballongerna som glider lågt
Lågt över broarna ikväll
Någon dyker från en gammal båt
Sommarlovsbarnen ropas hem

Det finns som smärta som växer in
In i den väv som är ens liv
Och det finns stunder av ljus och glädje
Mod och närhet, mjuka hjärtan
Älskning det är vi

Allt som vi har
Är stunder som den här
Några stunder som den här
Håll om mig

Det är vi två som går här nu
I en stad där minnen trängs
Där bord och stolar börjar fällas ihop
Och där dem tusen ljusen tänds

Det finns som rädsla som växer in
In i den väv som är ens liv
Och det finns stunder av ljus och glädje
Mod och närhet, enkla orden
Älskning det är vi

Allt som vi har
Är stunder som den här
Några stunder som den här
Håll om mig
Kom och håll om mig

("Stunder som den här" - Bo Kaspers Orkester (text av Tomas Andersson Wij)