Världen är liten men jag är större

Det händer att jag kommer på mig själv vara på väg någonstans utan att veta varför. Det är som att jag i ivern att komma någonvart har glömt hur jag ska ta mig dit eller vad syftet är. Som om jag tappade mig själv någonstans på vägen och inte riktigt hann med mina egna fotsteg. Som idag till exempel, då jag var på väg till tvättstugan utan tvättmedel. Eller som i fredags då jag var på väg till förfesten utan mina öl. Hur var det nu hon sa Karin Boye, det är inte mödan som gör målet värt resan?

Och folk säger att jag tänker för mycket...