Det är en märklig känsla av att allt går på repeat som har hittat mig. Det verkar som att svagheten finns gömd djupt i varje styrka, på samma sätt som man ofta hittar styrkan i det svaga. Ibland lyfter jag från marken och ser mig själv från ovan. Det gör tyvärr inget klokare. Jag börjar få slut på ord nu.
Bittrast just nu: Ryan Adams. Eller vad sägs om "most of the time i`ve got nothing to say, and when i do there is no one that will listen anyway"?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar