tisdag 11 mars 2008

Ibland kommer dom tillbaka


24 år 4 dagar 3 timmar 33 minuter

Jag är klarvaken i natt och minns. Jag minns oranga pulkor. Satte man tillräcklig fart nådde man ända fram till dagisgrinden, eller ännu bättre; en bit upp i dalen, så där så att man sedan kunde glida baklänges tillbaka några meter. I slutet av dalen låg borgen, det populäraste och farligaste av tillhåll vid snöbollskrigen. Sexor. Isbollar. För långa raster. Nya ursäkter.

Jag minns den hemliga genvägen. Den som jag tog en gång då min hemlängtan från skolan gick över styr. Jag minns hemliga gömställen. Jag minns containrar fyllda av gammal porr. Jag minns kattguld och jag minns halvfärdiga kojor. Jag minns svart BMX. Jag minns brännässlor mot bar överkropp.

Jag minns fyra strålkastare på en liten isplätt och jag minns den sena vinterkvällen. Och jag minns drömmen. Jag minns min rygg mot den frusna isen och min blick upp mot en kolsvart vinterhimmel. Jag minns hur jag slöt mina ögon. Och jag minns drömmen. Jag minns hur jag nötte slagskott på baksidan på en träplanka. Och jag minns hur drömmen sakta slocknade och förblev en dröm.
Jag minns doften av asfalt som sommarsolen värmt upp. Jag minns doften av nygrillat kött. Jag minns det ständigt närvarande lugnet. Jag minns det upprivna hålet i häcken som jag gick igenom i smyg. Jag minns Sveriges bästa mjukglass på ljumma sommarkvällar på vår uteplats på framsidan. Jag minns den stora, spännande världen utanför. Jag minns en sista oändlig sommar.

Jag minns en grusväg mot ett sekelskifteshus. Jag minns kakelugnar. Jag minns två gula ögon som en gång var mitt allt. Jag minns dagen. Jag minns den outhärdliga sorgen. Tomheten. Jag minns ett brev i brevlådan efter en bilsemester. Jag minns ett besked alldeles för svårt för en tolvåring. Jag minns en minnesceremoni, en tom bänkplats och en teckning. Vad som helst som påminner om. Jag minns en begravning jag aldrig gick på. Jag minns den ofattbara grymheten. Jag minns alla frågor.

Jag minns skräcken av saker som förändras. Jag minns lugnet av att många saker ständigt kommer att bestå. Jag minns platsen där allting tog sin början och där grunden lades. Allt jag gör idag är rester av det som var.

Jag rymmer en hel värld

Inga kommentarer: