Det har kommit en cirkus till stan

Gråtung novembermåndag. Inledning på den månad som är allmänt erkänd som den jävligaste av de alla (vilket i och för sig kan diskuteras).

Mindre än en vecka kvar till examen. Hur märklig känsla som helst. Sex års hårslit, tentaångest och "alla individer är unika" snart över. Känslan? "Jaha", typ. Nu börjar vuxenlivet på allvar, sägs det. Och verkligheten. Jag går in i det med skräckblandad förtjusning. En del av mig kommer aldrig att bli vuxen och inte heller vilja bli det. Den delen kommer vilja skolka från jobbet, agera oansvarsfullt, skita i allt och bara dra iväg. Så kommer det alltid förbli. För rastlös för att stanna kvar men för feg för att fly. Men jag vill ha den där möjligheten. Det är allt jag begär.

Trots allt är verkligheten rätt bra nu. Faktiskt. Jag gillar den.