Djäknegatan 77. Det är tisdag och sensommareftermiddag. Klockan närmar sig 14.30. Jag har varit och bekantat mig med mina blivande hemkvarter och stannat på hemvägen för att fynda två burkar vita bönor för endast 20 kr. Cyklar vidare smått nöjd och möter en vän med resväskorna i hand på väg mot Berlin. Tänker på flygplan som verkar vare lite i ropet i mitt liv för tillfället. Alla har flugit eller ska flyga för tillfället. Peggy Lejonhjärta ackompanjerar min hemkomst och djupt inne i eftermiddagsfilosofier om flygmaskiner och annat oväsentligt så märker jag ingenting. Jag cyklar samma väg, på samma cykel, i samma tankar och ungefär vid samma tid som så många gånger förr. Och märker ingenting. Men då! Plötsligt! En dammsugare! Mitt framför mig! Kanske det jag minst av allt hade förväntat mig se på garageuppfarten. Jag älskar när livet och vardagen bjuder på spännande överraskningar likt denna. En dammsugare. Mitt på uppfarten. En helt vanlig tisdagseftermiddag. Så jävla osannolikt.
Fem minuter senare var den borta. Borta lika snabbt som den kom in i mitt liv. Efter ikväll tänker jag förmodligen aldrig på den igen.