Hur kan något som känns så rätt ändå vara så fel?

31 Juli 2008. Jag drömmer mig tillbaka till en tid då man inte visste bättre och då man helt enkelt chansade när man inte visste. En tid då texthäften till en cd-skiva inte var en självklarhet och när inte allting gick att googla på internet. Sanningen har sedan kommit fram flera år senare, då till glada skratt. Hjälp mig att fylla på listan!

- Ola Salo och The Ark sjöng inte "Let your ponny decide where you want to go, fast or slow, high or low" trots att det var den självklara sanningen nån gång på slutet av 90-talet. Det var alltså inte ponnyn utan istället "the body" som skulle bestämma.

- "I had my first real sixdream, bought it at the five and daim" sjöng Bryan Adams i sin "Summer of 69". Självklart köpte han sin första sexdröm på five and daim (som väl säkert troddes vara en affär där man förutom sexuella tjänster sålde daim och annat smått och gott för fem kronor) och inget annat! Att låten faktiskt har vissa sexuella anspelningar, om än inte på just detta ställe, förstod jag först flera år senare.

- UB40 hävdade att "White men say, only fools rush in". En personlig favorit och jag önskar att det var min egen tolkning, men tyvärr. Det fanns så klart inget tvivel om att det är de vita männen som sitter inne med sanningen om kärleken. Lovely!

- "So i want hundred bugs to get hit by a train...." i Bachelor Girls "Buses and trains". Varför skulle inte en låt kunna handla om att få hundra spänn för att slänga sig framför ett tåg? Helt rimligt! Men i själva verket sjunger hon alltså tråkigt nog "walked under a bus". Jag föredrar helt klart min tolkning!

Än idag kan jag undra varför U2 sjunger om "små negrer i sanden", vad Sean Paul och Beyonce menar med att det finns en "topshop in a snoppshop" eller varför mitt älskade Bo Kaspers inleder låten "En man du tyckte om" med att sjunga "jag har din snopp i min mun"