Jag drömde och planerade för en dag full av solsken och möjligheter men vaknade av regnet som smattrade på fönsterbläcket. Och möjligheterna blev begränsningar. Jag blev lovad en bättre morgondag, en bättre värld. Jag blev lovad att det går över med tiden. Jag hade tänkt mig långa promenader och väntade på det rätta ögonblicket. Men ögonblicket blev för kort. Det gled undan, och jag blev sittandes här med min spruckna dröm. Och regnet. Och det svikna löftet.
Men det gör inget, för snart randas en ny dag. Och jag gillar förresten inte att leva på gårdagar. Inte för nudagar heller för den delen. Nej, morgondagen är min. Faktum är att jag redan är på väg. Idag är redan igår.
